Kittonia

Ja, jag skriver massvis med inlägg och uppdaterar flitigt med bilder på min frukost.

I huvudet alltså. Jag kommer aldrig så långt att jag sätter mig vid datorn for realz.

Har precis hållit min andra lektion någonsin i HTML (for dummies). Håller på att lära mamma. Nästa lektion tror jag att jag kanske till och med ska ta och introducera CSS, så duktig som hon är, mor lilla. Det flyger taggar och apostrofer till höger och vänster, men det går iallafall. Lite som att bygga med lego och blunda, men hey, alla har vi varit noobs små.

Jag svär högtidligt, med handen på hjärtat och allt, att skärpa mig lite och faktiskt dela med mig av vad som händer – även om det inte är speciellt mycket. Det är inte många som läser min blogg mer än en liten ensam amerikan från Texas som kollar in då och då bara för att se så jag lever. Min alldeles egna kärleksfulla stalker. Tummen upp.

Nu ska fröken gå och packa ihop alla sina datorer (ja, pluralis) och bege sig hemåt. Det är en äckligt lång dag imorgon också.

Om vi önskar oss äggkoppar och en resa till Aruba så kommer vi ha så stört många äggkoppar att vi kan starta en hel äggkoppsbutik och sälja äggkoppar till halva priset jämfört med i vanliga butiker och på så vis ändå kunna få ihop en resa till Aruba! För vem vill ge bort en resa till Aruba när man kan köpa en kartong med äggkoppar? Mästerplanen.

Jag har en sån där riktig tjejdag idag, full med humörsvängningar till höger och vänster (rättstavningsprogrammet ville inte kännas vid ”humörsvängningar” utan vill istället skriva ”axiomsvängningar”… close enough?). När jag har en sån dag kan jag inte koncentrera mig, alls. Jag kan sitta och prata med någon och inse att jag glömt lyssna helt och hållet, bara suttit och spejsat. Så att få mycket gjort på jobbet idag kunde jag ju glömma. Likaså att skriva ett smart och vitsigt blogginlägg.

Därför tog jag en bild på mig själv i spegeln istället:

Hejsan. I den här vinkeln har jag smala lår. Annars har jag ingen direkt anledning att stå och se ut som om jag brutit ryggen.

Mina skor blev lite ledsna för att de inte fick vara med på bild nu när de fick följa med till jobbet för en gångs skull.

Men vad nu? Blev superhunkiga politiskt-inkorrekt-att-ha-på-arbetsplatstoaletten posterkillen också ledsen?

Pff… that guy!

Idag har jag :

- Hittat Carolas blogg
- Läst Carolas bl… vad i helvete är detta?
- Slutat läsa Carolas blogg

- Hittat Judit & Judits blogg
- Insett att Judit & Judit förmodligen är dyslektiker eller har en exceptionellt bråkig version av Autocorrect.
- Ändå bokmärkt Judit & Judits blogg…

- Skrivit ett första utkast till en bröllopspresentsönskelista (va?)
- Googlat ”Få för många brödrostar”-statistik
- Druckit vatten

Nöjd.

Var hälsade denna måndagstisdag (ja, det var ju ”söndag” igår, alltså blir det måndag idag, men det är ju tisdag…).

När jag gick upp imorse regnande det katter och hundar och vädret har ännu inte tröttnat på sig självt. Väl på jobbet muttrar jag lite för mig själv över att jag inte har med mig något att äta till lunch idag, men jag försöker vara äckligt positiv och upprepar mantrat Jag kan spara en liten fralla från frukosten – jag kan flyga, jag är inte rädd. Det var dock mindre effektivt.

När klockan slog lunch så kommer det ner en kille i receptionen. Han presenterar sig och berättar att han är ny på ett av företagen. Jag använder all min samlade charm och karisma och komponerar mästerrepliken ”Men hejsan, va trevligt”. Fasiken va svenskt. Lägger till att om han vill ha någon att äta lunch med någon dag så är det bara att säga till. Det kändes felsäkert eftersom att det är något man ska säga till nya människor på jobbet, men vanligtvis brukar de bara säga tack eller något och så hejar man lite lamt på varandra i någon vecka innan man återgår till att bara nicka lite sådär skumt när man råkar korsa varandras väg.

Men icke! Då han inte var lika genomsvensk så blev han glad och frågade om jag skulle med på en gång, han bjöd. Så det blev till att åka bil, kila till restaurangen på Åhléns och äta en stor, lyxig bakad potatis med skagenröra istället för att sitta här och snurra på stolen med min inplanerade torra lilla fralla.

Nöjd tjej.

Bilbild.

När man tar såna här bilder med folk man inte känner  tror de antingen att A) Man är dum i huvudet. Ibland även B) Ah… du är en sån där bloggare. Om främlingen, som i det här fallet, råkar vara en kille tillkommer även alternativet C) Fjortis…!?

Kontrade med att äga hans stats på RE5.

… we meet again!

Om två timmar ska jag iväg och blir skuren i armen. Det ska mest tittas lite, men har man ingen smärttröskel att tala om så har man inte.

Tröstäter i förebyggande syfte. Like a boss.

Sökfunktionen i min blogg är alldeles fantastisk. När man söker på ett ord så får man upp alla inlägg som innehåller det ordet. Eftersom att jag är otroligt lättroad så har jag nog spenderat tjugo minuter åt att bara söka på olika ord och se om jag får upp något.

Konstigast var nog kibbutz. Guldstjärna till mig som ens kom på tanken att söka på det.

TÄVLING
Den som söker efter (och hittar!) det absolut konstigaste ordet i min blogg vinner och får välja ett pris.

Val 1 – Tre nagellack från Depend
Val 2 – En glasscheck för 50 kronor

Kommentera med sökordet och länken till inlägget du fann ordet i!

Juryns beslut kan inte överklagas såvida man inte har en tam lama, då kan man försöka sig på det.

Ja, precis sådär har jag skrivit under allt möjligt under gud vet hur många år nu. Kontrakt, ID-kort, målningar och en och annan skolkamrats arm med en permanent marker. Nu däremot, nu måste jag komma på en helt ny signatur och ta ett sorgfyllt farväl av min gamle trotjänare som jag kan skriva i sömnen… med förbundna ögon, ridandes på en lama.

Har fyllt mer än ett par sidor i olika mindre lyckligt lottade kollegieblock nu på senare tid i desperata försök att komma på en ny. Det känns omöjligt. Och vet ni vad som gör situationen ännu mer svår, frustrerande och … ond? Mitt nya efternamn kommer att börja på R. R, I tell you! Om det finns någon bokstav i denna värld som är svår att göra i en signatur utan att det ska se ut som lågskolefrökens rättnings-R så är det ju såklart den.

This just went from Mission Impossible to Mission-in-freakin’-sanity!

Back to the drawing board.

Åh. Värme.

Det är måndag idag, vilket säkerligen inte undgått någon.

Ställde ju om till sommartid igår, men jag når inte upp till klockan på jobbet. Känns lite som att sluta en timme tidigare. Alternativt att det tar en timme att åka hem. Men idag är glaset halvfullt.

Har varit otroligt produktiv idag. Eller, ptja… tolkningsfråga kanske, men jag skrev iallafall på en post-it att jag måste komma ihåg att säga upp Lovefilm-prenumerationen.

Close enough.